.. vem är på dejtingsajter?
Jo de som inte är sociala nog som kan ta en ny kontakt i verkliga livet.
Jo det är folk som är rester och som ingen annan vill ha.
Det är folk som försöker vara ngn annan för att passa just dig.
Det är folk som inte är sig själva.
Men det är också folk som kanske inte har lust att träffa den rätte på krogen, för den rätte finns inte på krogen. Han på krogen är bara full och får knappt upp den eftersom han druckit så mkt sprit.
Men det är också folk som kanske är för kända i byn som måste leta sig utanför eftersom människan i fråga fått en stämpel av något slag om att vara på ett visst sätt, eller kanske gått igenom en tragisk skilsmässa eller olycka eller kanske var stökig som ungdom och inte kan hävda sig som vuxen. Att man faktiskt vuxit upp och blivit klokare som alla andra.
Men tyvärr är det samma folk som är på dejtingsidorna som på krogen, de tänker lika dant. Att det är lätt att få till lite sex åtminstone.
De går runt och dejtar och dejtar för då slipper de vara ensamma just den stunden, sedan fortsätter de dejta en annan, för varför tråka ut sig med samma, när man kan byta?
Tyvärr är det ju så att ju mer man dejtar, ju mer blir det som en jobb intervju med tiden.. för man själv blir så avslappnad och vet vad man vill veta och så, stämmer det för det mesta inte och så går man vidare.
Jag kan faktiskt inte ge något råd om hur man träffar Mr. right eller Ms Right… utan det sker bara när du slutar leta, och slutar tro att du måste ha en vid din sida. Det sker inte förrän du inser av hela din själ att den enda du egentligen behöver ta hand om är dig själv. Det händer inte förrän du älskar dig själv och har jobbat på i din självkänsla.
För se tillbaka… alla dina tidigare förhållanden är lika dana, eller hur. Och det är bara för att du egentligen inte tror på att du kan få bättre än någon som aldrig kommer bli din egentligen. Känns det inte rätt från början så är det inte rätt, är det mycket konflikter och bråk och du själv får kuva dig, så är det inte rätt. Måste man tänka och vänta på att nästa steg i förhållandet kommer inträffa så kommer det aldrig ske, för vill man förlova sig så gör man det, vill man flytta ihop, så gör man det, man går inte och väntar i 3-7 år på att någon skall komma till skott, för gör han inte det så kommer han inte heller göra det, hur mkt han än lovar och svär.
Har samma mönster upprepat sig 2 gånger, händer det 3 gånger, för du dras till precis samma män, de som egentligen inte vill ha dig, utan som bara vill ha ett tidsfördriv och tror sig vilja bilda familj med dig.
Inget i ett rätt föhållande heter; SEN, vi måste vänta, NÄ, inte nu, jag är inte redo.
Nä, inte redo med just DIG ja.
Men hade det varit rätt, så är han REDO NU!
NYSS.
Så strunta i att betala flera hundara i månaden till alla sajter som lurar i dig evig kärlek, hitta din eviga kärlek hos dig själv först, så hittar den dig sedan.
Det är så enkelt egentligen, så man missar hela poängen den mesta delen av livet.
Var redo för dig själv nu.
Klarar du inte av att vara själv, så klarar du inte av att vara med ngn annan heller.
Det är väldigt enkelt.
Men tyvärr är det så att hela den här styrkan, är försvagad pga föräldrars uppfostran av sina barn. Det kommer från din mamma, om du har dålig självkänsla, och från din pappa om du har dåligt självbild och ingen självrespekt.
Men i vuxen ålder är det ditt eget ansvar att faktiskt räta till det där felen som på sätt och vis är medfött.
För ingen förälder räcker egentligen till.
Inga barn har rätt att ge föräldrar dåligt samvete.
Om det inte är som i mitt fall, min mamma skall faktiskt SKÄMMAS över att hon aldrig tog hand om mig eller skyddade mig från hennes pedofil till man.
Men det är ju inte hennes fel att hennes man är pedofil. Men det är hennes fel, eller, i så fall hennes föräldrars fel att hon själv tog illa vid sig och
inte agerade då hon insåg att hennes man hellre var med deras dotter istället för henne själv.
Pappa skall skämmas för att han faktiskt inte erkänner sitt tillstånd och sökte hjälp innan något hände. Varför han är som han är kan bara vara grundat i hans relation till hans föräldrar, så eg, vem skall man skylla på?
-Ingen.
För det finns ingen mening med det, för det är ingens fel. Och absolut inte mitt, för jag var bara ett barn, och jag är som jag är, för att jag hade det som jag hade det och det kan ingen ändra på, history kan ingen ändra på, men jag tänker då inte leva i dåtiden, men jag har svårt att hålla mig i nutiden, utan oroar mig mest för framtiden. Men det är bara att fortsätta kämpa…
-Hur mår jag just nu?
-Kanon, lite hungrig kanske..
Men något annat är det ju inte.
Men då är det ju bra!?!
-ja men visst.
Vem bryr sig om ..senare idag eller imorgon?
-Min älskling och sol kommer hem varje dag 
O jag är så lycklig för det.
Även om jag är kass på att visa det.
Men jag visar det på mitt sätt.
Och det gör honom lycklig.
Och då blir jag också mer till freds.
/Kacklat.klart.nu
